När USA: s Food and Drug Administration varnade för att äta för mycket svart lakrits på måndag, pausade ungefär hälften av landet och tänkte: ”vänta, folk äter svart lakrits?”
byrån råder godis fans som är 40 eller äldre för att begränsa sitt intag av sweet treat till högst 2 uns (cirka tre 1-tums bitar) om dagen — eller risk sjukhusvistelse från en oregelbunden hjärtrytm eller arytmi. För många av oss är även en bit en för många.,
även om lakrits ofta förekommer i produkter verkar det polariserande. Det kommer från roten av Glycyrrhiza glabra växt och smaker vad vi kallar svart lakrits (som är överflödig), likörer som Jagermeister och läkemedel som NyQuil, som bygger på den skarpa smaken för att maskera den medicinska smaken.,
”människor antingen älskar det eller hatar det och, såvitt jag kan säga, det är inte en lärd som eller ogillar,” säger Marcia Pelchat, en associerad medlem av Monell Chemical Senses Center i Philadelphia, ett ideellt centrum, som forskar smak och lukt.
”Jag vet inte en specifik gen som är associerad med smak och ogillar lakrits. det verkar vara något som människor föds med.,”
medan experter inte har genomfört mycket forskning om lakritspreferens, delar Pelchat — som ogillar smaken men är gift med en älskare av lakrits — några teorier om varför lakrits delar oss mellan älskarna och hatarna.
När vi äter använder vi både smak och lukt för att upptäcka smak. Smaken innehåller söt, bitter, salt och sur. När vi biter i en bit lakrits smakar vi glycyrrhizin, ett naturligt sötningsmedel i lakritsrot, som kan smaka, till vissa, som sackarin, det artificiella sötningsmedlet som finns i Sweet ’N’ Low., Med lakrits dröjer denna sjukliga söta, vilket gör att vissa rynkar sina näsor i missnöje. (Glycyrrhizin är också orsaken till FDA-konsumentuppdateringen: det kan avsevärt sänka kroppens kaliumnivåer, vilket leder till onormala hjärtrytmer, förhöjda blodtrycksnivåer, ödem och till och med kongestivt hjärtsvikt, i extrema fall.)
”vad detta föreslår för mig kanske gillar och ogillar lakrits är relaterat till att gilla och ogillar sackarin, säger Pelchat.
lakrits innehåller också anetol, som är aromatisk och spelar på vår olfaktoriska känsla., Anetol förekommer också i anis och fänkål, vilka båda lakritshatare kan hitta mer tolerabla. (Anis och fänkål smak absint, för alla som trodde det också kan vara en lakritslikör.)
” verkar vara inbyggd; det kräver ingen inlärning”, förklarar hon och tillägger att människor kan träna sig att gilla kryddig mat, eller till och med koriander. ”Men svar på dofter verkar läras.,”
medan det betyder att människor kanske ogillar lakrits eftersom det påminner dem om lukten av NyQuil, eller ett annat illaluktande minne, misstänker Pelchat att det verkligen är smaken, inte lukten som stänger av människor.