vet du vad barn behöver nuförtiden? Disciplin. Och hjältar. Och jag ska försöka ge dem några av båda.

nästa år bestämde jag mig-överens? Jag borde verkligen inte överdriva min byrå i schemaläggningsprocessen—för att undervisa en kurs för mestadels andraårsstudenter som kallas kritiska Litteraturmetoder. Det är en mycket dum titel för en kurs. Jag hittade inte på det., Men titeln kommer att generera en första föreläsning om varför det är ett dumt namn, så det är bra. Jag har alltid varit oförsonligt fientlig mot termen ”tillvägagångssätt”: ”tillvägagångssätt” är vad flygplan gör innan de landar, inte vad litterära kritiker gör. Litterära kritiker läser (mycket långsamt), och en del av den läsningen försöker lista ut vad läsning betyder och vad som läses. Ett ”tillvägagångssätt” har redan bestämt dessa frågor: Det finns ett objekt, och vi närmar oss det., Med detta sagt föreställs kursen ofta som en standard intro till litterär teori, och många lär det som en introduktion till olika kritiska skolor (marxism, feminism, dekonstruktion etc.). Det är säkert ett rimligt sätt att gå om en sådan inledande kurs. Men sanningen att säga, Jag är inte särskilt bra på att lära intro till någonting. Jag blir för fast på små detaljer (Jag är väldigt förtjust i att göra en hel klass på Miltons Nativity Odes första ord). Paul Fry har en lysande och tydlig intro teori kurs du kan titta på nätet som är tusen gånger bättre än något jag kunde komma med., Vissa människor kan introducera, och vissa människor kan Nudel. Jag nudel.

så jag har istället bestämt mig för att göra något lite annorlunda. Kursen kommer att vara centrerad kring två grundläggande frågor: Vad är litterär kritik, och varför skulle någon vilja skriva eller läsa den? Jag bestämde mig för att göra dessa frågor eftersom jag inte har ett bra svar för dem, och jag planerar att utnyttja fullt ut den professoriska lyxen att lära ut frågor du inte har ett svar för., Dessa verkar vara viktiga frågor: avgörande eftersom, i ditt andra år av universitetet, och ditt första år som major, du borde tänka en stund om vad fan det är att du ska göra; avgörande eftersom om min avdelning inte gör ett bra jobb att förklara vad det är att vi gör, vi kan aldrig få anställa en annan tid-track professor (vilket skulle vara dåligt, även om jag skulle få undvika familjen romantik i anställningsprocessen); och avgörande eftersom litterär kritik har en lång historia att äta sig själv, snarare än att fira sig själv.,

det är särskilt mot bakgrund av den sista anledningen att jag också längtar efter lite disciplin. Vem gillar inte att bli tillsagd vad man ska göra då och då? Och den här kursen kommer att vara en hyllning till kritikens disciplin. Litteraturkritik: inte litteratur, inte teori, inte filosofi, inte estetik. Det kommer att bli en hyllning till att skriva konstiga saker om dikter och pjäser och romaner och filmer och vad som helst annat. Jag vill inte ha tvärvetenskaplighet; jag vill inte ha lingvistik; jag vill inte ha historia; Jag vill inte ha filosofi. Jag vill ha litteraturkritik., Jameson säger någonstans att Lukacs skrev litterär kritik på sin dödsbädd. Det är den sortens känsla av betydelse och fokus jag vill inkulcera.

och hjältar: jag vill hjältar. Jag kan inte börja beskriva hur sjuk jag känner när jag hör någon på en konferens göra narr av, till exempel, ny kritik. Varje kurs (och varje disciplin) behöver en hjälte (ledsen, Tina Turner, men vi kan definitivt använda en annan hjälte som du), någon eller något som triumferar i slutändan och ger dig hopp om en framtid. Och founds något-hjältar ska hitta något., I en litteraturkurs tenderar hjältarna att vara uppenbarligen litteraturförfattare: Shakespeare, Austen, Chandler. I en historisk kurs tenderar hjältarna att vara historiker: Hill, Braudel, Burckhardt. Och i en teorikurs, eller en kurs om estetik, tenderar hjältarna att vara filosofer: Aristoteles, Hegel, Heidegger. Men jag vill klargöra att disciplinen av litterär kritik har en massa människor som är (som Milton kan uttrycka det) rättvist heroiska, och vars metoder är tillräckliga för att höja det namnet hjälte., Jag vill säga – du är så lycklig, du arbetar på samma område som Erich Auerbach! Vet du hur fantastisk han är? Jag vill säga: titta på de läsande kotletter – kan du tro hur enkelt Cleanth Brooks packar upp en dikt? Jag vill säga: finns det något Jameson inte kan förklara? Ser du hur mycket han lärde sig av Auerbach? Litterära kritiker har tenderat att göra narr av sina grundare (Cleanth Brooks är naiv; Auerbach är Eurocentric). Detta är en av de många ledsna anledningarna till att så många människor inte läser någon litterär kritik som skrivits tidigare, säg 1980. Jag har två svar., För det första borde det finnas en kurs som berättar eleverna var deras disciplin kom ifrån. Och för det andra, om du tror att Brooks är naiv, eller Auerbach Eurocentric, Tja, du försöker skriva något som grundar ett helt sätt att tänka. ”Kanoniseringen” är en av donnes mest kända dikter eftersom Cleanth Brooks lärde alla hur man läser den. Jag har tur som är så naiv.,

jag bör tillägga att jag i min disciplinära hjältedyrkan inte är intresserad av att vara rättvis eller representativ: jag planerar inte att försöka representera fältet exakt under en 12 veckors termin (ja, jag sa 12 weeks…it är lite pinsamt). Jag vill bara lära ut saker jag vill lära ut. Jag måste tycka om stycket, med tanke på att ” som ” är en rymlig Kategori: jag gillar CS Lewis eftersom han faktiskt kan läsa dikter, även om jag tror att nästan allt i hans kritik är fel (fortfarande har jag inte lagt honom på listan än—det finns bara något jag tycker irriterande om honom)., Jag insisterar på att någon läsning skrivs av någon jag skulle märka en lysande kritiker, så att jag kan utföra min vördnad på sin förmåga framför eleverna.

i det ljuset har jag börjat sätta ihop en läslista., tror intressant om vad som litterär kritik kan vara; 2) att pjäsen är ett bra exempel på litterär kritik (det är sant, 1 och 2 är oftast samma sak), och 3) att ta itu med ”hur gör du läsa kritik av något som du inte har läst” problem—som det är skrivet på ett sådant sätt att läsa stycke litteratur det handlar om är inte absolut nödvändig, eller litteratur som är tillräckligt kort för att det är noterade (mer eller mindre) i sin helhet, eller att den litteratur som är så kända och väl kända (”Det är en sanning allmänt erkänt”) som (förhoppningsvis) kommer alla mer eller mindre vet det., Jag lägger inte heller på listan 1) uppsatser som är för långa eller komplicerade för en bra andraårsstudent för att få ett handtag på en vecka; 2) saker som främst handlar om frågor som vad som är litteratur, eller vad som är konst eller vad som är estetiskt. Återigen, dessa är alla mycket uppenbarligen relaterade till litterär kritik men ändå är något annorlunda frågor. Detta är en kurs om litterär kritik, och vi kommer att försöka lista ut vad det är och varför det är, eller borde vara, så roligt.

här är min lista hittills, i ingen särskild ordning (jag har inte kommit så långt ännu).,från Kultur och anarki

Brooks, från den välskrivna urnan

Adorno, från Minima Moralia (förmodligen #22, Baby med badvattnet)

Empson, från 7 typer av tvetydighet

Ransom, Criticism, Inc

Sedgwick, mellan män (ch 2)

Brower, från försvaret av läsning

Jameson, postmodernism and Consumer Society

Calvino, från sex PM för nästa årtusende

sa, från kultur och imperialism

Auerbach, den bruna strumpan och epilog från mimesis

Dr Johnson, något särskilt roligt