före de tolv tabellerna (754-449 f.Kr.) bestod privaträtten av den romerska civilrätten (ius civile Quiritium) som endast gällde romerska medborgare och var bunden till religion; outvecklad, med attribut av strikt formalism, symbolism och konservatism, t. ex. mancipatios rituella praxis (en form av försäljning). Juristen Sextus Pomponius sa: ”i början av vår stad började folket sin första verksamhet utan någon fast lag och utan några fasta rättigheter: allt styrdes despotiskt av kungar”., Man tror att romersk lag är rotad i den etruskiska religionen, med betoning på ritual.
tolv tabeller
den första juridiska texten är lagen i de tolv tabellerna, från mitten av femte århundradet f.Kr. Plebeian tribune, C. Terentilius Arsa, föreslog att lagen skulle skrivas för att förhindra domare från att tillämpa lagen godtyckligt., Efter åtta års politisk kamp övertygade den plebeiska socialklassen patricierna att skicka en delegation till Aten för att kopiera Solons lagar.de skickade också delegationer till andra grekiska städer av en liknande anledning. I 451 f. Kr., enligt den traditionella berättelsen (som Livy berättar det), valdes tio romerska medborgare att spela in lagarna, kända som decemviri legibus scribundis. Medan de utförde denna uppgift fick de högsta politiska makten (imperium), medan domarnas makt var begränsad., I 450 f. Kr.producerade decemviri lagarna på tio tabletter (tabulae), men dessa lagar betraktades som otillfredsställande av plebeerna. En andra decemvirat sägs ha lagt till ytterligare två tabletter i 449 BC. Den nya lagen i de tolv tabellerna godkändes av folkförsamlingen.
moderna forskare tenderar att utmana noggrannheten hos romerska historiker. De tror i allmänhet inte att en andra decemvirate någonsin ägde rum. Den decemvirate av 451 tros ha inkluderat de mest kontroversiella punkterna i sedvanerätt, och att ha antagit de ledande funktionerna i Rom., Dessutom diskuteras fortfarande frågor om grekiskt inflytande på tidig romersk rätt. Många forskare anser det osannolikt att patricierna skickade en officiell delegation till Grekland, som de romerska historikerna trodde. Istället föreslår dessa forskare att romarna förvärvade grekiska lagstiftningar från de grekiska städerna Magna Graecia, huvudportalen mellan de romerska och grekiska världarna. Den ursprungliga texten i de tolv tabellerna har inte bevarats. Tabletterna förstördes förmodligen när Rom erövrades och brändes av gallerna i 387 f.Kr.,
de fragment som överlevde visar att det inte var en lagkod i modern mening. Det gav inte ett komplett och sammanhängande system av alla tillämpliga regler eller gav juridiska lösningar för alla möjliga fall. Tabellerna innehöll snarare särskilda bestämmelser för att ändra den då gällande sedvanerätten. Även om bestämmelserna gäller alla rättsområden är den största delen avsedd för privaträtt och civilprocess.,
Början av lag och rättspraxis,
Huvudsakliga artiklar: Lex Canuleia, Lex Hortensia, och Lex Aquilia
Många lagar har Lex Canuleia (445 F.KR., som tillät äktenskap—ius connubii—mellan patricier och plebejerna), Leges Licinae Sextiae (367 F.KR., vilket gjorde restriktioner för innehav av allmän mark—ager publicus—och också sett till att en av konsulerna var plebejiska), Lex Ogulnia (300 F.KR. plebejerna fått tillgång till präst inlägg), och Lex Hortensia (287 F.KR., domar av den plebejiska församlingar—plebiscita—nu binda alla människor).,
en annan viktig stadga från den republikanska eran är Lex Aquilia av 286 f.Kr., som kan betraktas som roten till modern kränkning lag. Men Roms viktigaste bidrag till den europeiska rättskulturen var inte antagandet av väl utarbetade stadgar, men framväxten av en klass av professionella jurister (prudentes, sing. prudens, eller jurisprudentes) och en juridisk vetenskap. Detta uppnåddes i en gradvis process för att tillämpa de vetenskapliga metoderna för grekisk filosofi på ämnet lag, ett ämne som grekerna själva aldrig behandlade som en vetenskap.,
traditionellt är ursprunget till Romersk juridisk vetenskap kopplad till Gnaeus Flavius. Flavius sägs ha publicerat omkring år 300 f. Kr. formulären som innehåller de ord som måste talas i domstol för att inleda en rättslig åtgärd. Före Flavius tid sägs dessa formulärer ha varit hemliga och endast kända för prästerna. Deras publikation gjorde det möjligt för icke-präster att utforska betydelsen av dessa juridiska texter. Huruvida denna historia är trovärdig, jurister var aktiva och juridiska avhandlingar skrevs i större antal före 2: a århundradet f.Kr., Bland de berömda juristerna i den republikanska perioden är Quintus Mucius Scaevola som skrev en voluminös avhandling om alla aspekter av lagen, som var mycket inflytelserik senare, och Servius Sulpicius Rufus, en vän till Marcus Tullius Cicero. Således hade Rom utvecklat ett mycket sofistikerat rättssystem och en förfinad juridisk kultur när den romerska republiken ersattes av principatets monarkiska system 27 f. Kr.
Pre-klassisk period
under perioden mellan ca 201 till 27 BC kan vi se utvecklingen av mer flexibla lagar för att matcha tidens behov., Förutom den gamla och formella ius civile skapas en ny juridisk klass: ius honorarium, som kan definieras som ” den lag som infördes av de domare som hade rätt att utfärda edicts för att stödja, komplettera eller korrigera den befintliga lagen.”Med denna nya lag överges den gamla formalismen och nya mer flexibla principer för ius gentium används.
anpassningen av lagen till nya behov gavs över till juridisk praxis, till domare, och särskilt till pretorerna., En praetor var inte lagstiftare och skapade inte tekniskt ny lag när han utfärdade sina edicts (magistratuum edicta). Resultaten av hans avgöranden fick faktiskt rättsligt skydd (actionem dare) och var ofta källan till nya rättsliga regler. En Praetors efterträdare var inte bunden av edicts av sin föregångare; men han tog regler från edicts av sin föregångare som hade visat sig vara användbara. På detta sätt skapades ett konstant innehåll som fortsatte från edict till edict (edictum traslatitium).,
under tiden, parallellt med civilrätten och komplettering och rättelse av den, uppstod således en ny pratorisk lag. I själva verket, praetoric lag var så definieras av den berömda Romerska juristen Papinian (142-212 ANNONS): ”Hormonspiral pretoriet est quod praetores introduxerunt adiuvandi vel supplendi vel corrigendi iuris civilis gratia propter utilitatem publicam” (”praetoric lagen är den lag som infördes genom praetors att komplettera eller korrigera civilrättsliga till gagn för allmänheten”). I slutändan var civilrätt och pratorisk lag smält i Corpus Juris Civilis.,
Klassisk Romersk lag
Huvudsakliga artiklar: Gaius (jurist), Ulpian, Papinian, Julius Paulus Prudentissimus, och Herennius Modestinus
De första 250 åren av den nuvarande eran, är den period under vilken den Romerska rätten och den Romerska juridiska vetenskapen nått sin högsta graden av förfining. Lagen i denna period kallas ofta den klassiska perioden av romersk lag. De litterära och praktiska prestationerna från juristerna i denna period gav romersk lag sin unika form.
juristerna arbetade i olika funktioner: de gav juridiska yttranden på begäran av privata parter., De rådde de domare som anförtroddes rättskipningen, viktigast av allt praetors. De hjälpte prästerna att utarbeta sina edikter, där de offentligt tillkännagav i början av sin anställning, hur de skulle hantera sina uppgifter och formulärerna, enligt vilka specifika förfaranden genomfördes. Vissa jurister hade också höga rättsliga och administrativa kontor själva.
juristerna producerade också alla typer av juridiska straff., Omkring 130 ad juristen Salvius Iulianus utarbetade en standardform av praetors edict, som användes av alla praetors från den tiden och framåt. Denna edikt innehöll detaljerade beskrivningar av alla fall, där praetorn skulle tillåta en rättslig åtgärd och där han skulle bevilja ett försvar. Standard edict fungerade sålunda som en omfattande lagkod, även om den inte formellt hade rättskraft. Det angav kraven för ett framgångsrikt rättsligt krav. Ediktet blev därför grunden för omfattande juridiska kommentarer av senare klassiska jurister som Paulus och Ulpian., De nya begrepp och juridiska institutioner som utvecklats av pre-klassiska och klassiska jurister är för många för att nämna här. Endast ett fåtal exempel ges här:
- romerska jurister separerade tydligt den lagliga rätten att använda en sak (ägande) från den faktiska förmågan att använda och manipulera saken (besittning). De fastställde också skillnaden mellan kontrakt och skadestånd som källor till rättsliga skyldigheter.,
- standardtyperna av kontrakt (försäljning, kontrakt för arbete, uthyrning, kontrakt för tjänster) reglerade i de flesta kontinentala koder och egenskaperna hos vart och ett av dessa kontrakt utvecklades av romersk rättspraxis.
- den klassiska juristen Gaius (omkring 160) uppfann ett privaträttsligt system baserat på uppdelningen av allt material i personae (personer), res (saker) och actiones (rättsliga åtgärder). Detta system användes i många århundraden., Det kan erkännas i juridiska avhandlingar som William Blackstone kommentarer om lagarna i England och antaganden som den franska koden civil eller den tyska BGB.
den romerska republiken hade tre olika grenar:
- församlingar
- senat
- konsuler
församlingarna kunde avgöra om krig eller fred. Senaten hade fullständig kontroll över statskassan, och konsulerna hade den högsta juridiska makten.,
efterklassisk lag
i mitten av 3: e århundradet hade villkoren för blomstrande av en raffinerad juridisk kultur blivit mindre gynnsamma. Den allmänna politiska och ekonomiska situationen försämrades när kejsarna antog mer direkt kontroll över alla aspekter av det politiska livet. Principatets politiska system, som hade behållit vissa funktioner i den republikanska konstitutionen, började omvandla sig till dominans absoluta monarki., Förekomsten av en juridisk vetenskap och jurister som betraktade lag som en vetenskap, inte som ett instrument för att uppnå de politiska mål som den absoluta monarken fastställde, passade inte bra in i den nya ordningen. Den litterära produktionen allt annat än slutade. Få jurister efter mitten av 3: e århundradet är kända med namn. Medan juridisk vetenskap och juridisk utbildning fortsatte i viss utsträckning i den östra delen av riket, kom de flesta subtiliteterna i klassisk lag att ignoreras och slutligen glömmas i väst. Klassisk lag ersattes av så kallad vulgär lag.