fortsatte ovanifrån… Ländkotorna staplas för att bilda en kontinuerlig kolonn i ordning från överlägsen (L1 eller första ländkotan) till sämre (L5 eller femte ländkotan). Tillsammans skapar de den konkava ländryggen i nedre delen av ryggen.
anslutning av varje ryggkotor till dess angränsande ryggkotor är en intervertebral skiva gjord av hård fibrokartilage med ett geléliknande centrum., Det yttre skiktet på den intervertebrala skivan, annulus fibrosus, håller ryggkotorna ihop och ger styrka och flexibilitet mot ryggen under rörelsen. Den geléliknande nucleus pulposus fungerar som en stötdämpare för att motstå stammen och trycket som utövas på nedre delen av ryggen.
ländkotorna är några av de största och tyngsta ryggkotorna i ryggraden, andra i storlek endast till sakrummet. En cylinder av ben som kallas kotkroppen utgör majoriteten av ländkotornas massa och bär det mesta av kroppens vikt., Bakom kroppen är ansluten till en tunn ring av ben som kallas bågen. Bågen omger den ihåliga vertebrala foramen och förbinder kroppen med de beniga processerna på ryggkotans bakre del. Vertebrala foramen är en stor triangulär öppning i mitten av ryggkotan som ger utrymme för ryggmärgen, cauda equina och meninges när de passerar genom nedre delen av ryggen.
som sträcker sig från vertebralbågen är flera beniga processer som är involverade i muskelfästning och rörelse i nedre delen av ryggen., Den spinösa processen sträcker sig från den bakre änden av bågen som en tunn rektangel av ben. Det fungerar som en anslutningspunkt för musklerna i ryggen och bäckenet, såsom psoas major och interspinales. På vänster och höger sida av varje ryggkotor är de korta, triangulära tvärgående processerna. De tvärgående processerna utgör viktiga anslutningspunkter för många muskler, inklusive rotatorerna och multifidusmusklerna som sträcker sig och roterar stammen.,
Till skillnad från livmoderhalsen i nacken saknar ländkotorna den tvärgående foramina i de tvärgående processerna och saknar också fasetter till vardera sidan av kroppen. Den femte ländkotan skiljer sig från L1-4-ryggkotorna i att vara mycket större på framsidan än i ryggen. Dess spinösa process är å andra sidan mindre än i de andra ländkotorna med en bred, fyrsidig form som kommer till en grov kant och en tjock hak.