en sådan psykosomatisk inställning till oftalmologi, förklara Prof.Sabel och hans team, har olika konsekvenser för klinisk praxis.
för en sak kan stressreduceringsstrategier som meditation, stresshanteringstekniker eller psykologisk rådgivning tjäna till att återställa syn och förbättra ögons hälsa.
sådana tekniker bör inte bara komplettera konventionell medicin, skriva författarna, men de bör också användas förebyggande.,
För det andra fortsätter forskarna, ” läkare bör försöka sitt bästa för att inkulcera positivitet och optimism hos sina patienter samtidigt som de ger dem den information som patienterna har rätt till.”
Studie medförfattare Muneeb Faiq, Ph D. — en klinisk forskare med All India Institute of Medical science i New Delhi, Indien, samt med Institutionen för Oftalmologi vid New York University School of Medicine i New York City — ekon samma känslor.,
han säger, ” den behandlande läkarens beteende och ord kan ha långtgående konsekvenser för prognosen för synförlust. Många patienter får veta att prognosen är dålig och att de bör vara beredda att bli blinda en dag.”
” även när detta är långt ifrån säkerhet och full blindhet nästan aldrig inträffar, är den efterföljande rädslan och ångest en neurologisk och psykologisk dubbelbörda med fysiologiska konsekvenser som ofta förvärrar sjukdomstillståndet.”
Muneeb Faiq, Ph D.,
författarna medger att fler kliniska studier är nödvändiga för att bekräfta sina resultat och för att bedöma effekten av olika stressreduceringsstrategier för att sakta ner den progressiva synförlusten och för att förbättra chanserna för synåterhämtning.
sådana kliniska prövningar behövs för att ge en solid grund för psykosomatisk oftalmologi, säger forskarna.