ursprungligen hade förlovningsfester utseendet på normala partier där fadern till bruden gjorde ett överraskningsmeddelande om engagemanget till sina gäster. Förlovningsfesten hade till syfte att dela förlovningsnyheterna med familjemedlemmar och vänner. Därför var det inte ett traditionellt presentgivande tillfälle, eftersom ingen av gästerna skulle vara medveten om engagemanget förrän efter ankomsten.

i antikens Grekland var en förlovningsfest en kommersiell transaktion., Det var i huvudsak ett muntligt kontrakt, gjort mellan mannen som gav kvinnan i äktenskap (vanligtvis hennes far) och brudgummen. Bruden var inte närvarande.

en judisk förlovningsfest är känd som en vort (Jiddisch: word). Att bryta en keramisk tallrik vid en vort är vanligt, symboliserar äktenskapets beständighet och speglar brytningen av ett glas vid ett judiskt bröllop.

i den skotska gaeliska traditionen var en rèiteach en trolovad ritual som vanligtvis slutade i en dansfest för hela samhället.,

Modern timesEdit

i modern tid kan en förlovningsfest fira ett tidigare publicerat engagemang. Det är en fest som alla andra, förutom att vanligtvis skålar eller tal görs för att tillkännage det kommande bröllopet.

även om det varierar, sker en förlovningsfest i början av processen att planera ett bröllop. Det kastas ofta i parets hem eller hemma hos en nära vän eller släkting till paret. Gåvor är aldrig obligatoriska, och om man tas med, bör den vara liten och billigare än en typisk bröllopsgåva.,

i USA är engagemangspartier för närvarande en vanligare praxis i nordost, särskilt i New York-området, även om de blir allt vanligare i sydöstra också. I de flesta andra delar av landet har relativt få Par dem. Till skillnad från att publicera banns of marriage, har en förlovningsfest aldrig krävts.

i Afrika, vad som nu kallas en förlovningsfest kan faktiskt vara den sista kvarlevan av den traditionella, prekoloniala äktenskapsceremonin själv., Så är fallet med Yoruba-folket och deras brudprisriter och Nguni-folket och deras lobola-metoder.