inhalerad agentsEdit
- Desfluran
- enfluran
- halotan
- isofluran
- metoxifluran
- lustgas
- sevofluran
- Xenon (används sällan)
flyktiga ämnen är speciellt formulerade organiska vätskor som avdunstar lätt i ångor och ges genom inandning för induktion eller underhåll av generell anestesi., Lustgas och xenon är gaser vid rumstemperatur snarare än vätskor, så de anses inte vara flyktiga medel. Den ideala anestetiska ångan eller gasen ska vara brandfarlig, icke-explosiv och lipidlöslig. Det bör ha låg blodgaslöslighet, har ingen End-organ (hjärta, lever, njure) toxicitet eller biverkningar, bör inte metaboliseras, och bör inte vara en irriterande för luftvägarna hos patienten.
inget bedövningsmedel som för närvarande används uppfyller alla dessa krav, och inget bedövningsmedel kan inte heller anses vara säkert., Det finns inneboende risker och läkemedelsinteraktioner som är specifika för varje patient. Medlen i utbredd nuvarande användning är isofluran, desfluran, sevofluran och dikväveoxid. Lustgas är en vanlig adjuvant gas, vilket gör den till en av de mest långlivade drogerna som fortfarande används. På grund av sin låga styrka kan den inte producera anestesi på egen hand men kombineras ofta med andra medel. Halotan, ett medel som introducerades på 1950-talet, har nästan helt ersatts i modern anestesipraxis av nyare medel på grund av dess brister., Delvis på grund av dess biverkningar fick enfluran aldrig utbredd popularitet.
i teorin kan något inhalerat anestesimedel användas för induktion av generell anestesi. De flesta av de halogenerade anestetikerna är emellertid irriterande för luftvägarna, vilket kanske leder till hosta, laryngospasm och övergripande svåra induktioner. Av denna anledning är det mest använda medlet för inhalationsinduktion sevofluran. Alla flyktiga medel kan användas ensamt eller i kombination med andra läkemedel för att upprätthålla anestesi (kväveoxid är inte potent nog att användas som enda medel).,
flyktiga medel jämförs ofta med avseende på styrka, vilket är omvänt proportionellt mot den minsta alveolära koncentrationen. Kärlek är direkt relaterad till lipidlöslighet. Detta är känt som Meyer-Overton-hypotesen. Vissa farmakokinetiska egenskaper hos flyktiga medel har emellertid blivit en annan jämförelsepunkt. Viktigaste av dessa egenskaper är känd som blod / gas Fördelningskoefficient. Detta begrepp avser den relativa lösligheten hos ett givet medel i blod. Dessa medel med lägre löslighet i blodet (dvs. en lägre Fördelningskoefficient för blodgas, t. ex.,, desfluran) ge anestesi leverantören större snabbhet i titrering av djupet av anestesi, och tillåta en snabbare uppkomst från bedövningstillstånd vid avbrytande av deras administrering. Faktum är att nyare flyktiga medel (t.ex. sevofluran, desfluran) har varit populära inte på grund av deras styrka (minsta alveolär koncentration), men på grund av deras mångsidighet för en snabbare uppkomst från anestesi tack vare deras lägre blodgasfördelningskoefficient.,ce anestesi eller sedering, de vanligaste är:
- barbiturater
- Amobarbital (handelsnamn: Amytal)
- Metohexital (handelsnamn: Brevital)
- Thiamylal (handelsnamn: Surital)
- Tiopental (handelsnamn: Penthothal, kallad tiopenton i Storbritannien)
- bensodiazepiner
- diazepam
- Lorazepam
- midazolam
- etomidat
- ketamin
- propofol
de två barbiturater som nämns ovan, tiopental och Metohexital, är Ultra kortverkande och används för att inducera och upprätthålla anestesi., Även om de producerar medvetslöshet, de ger ingen smärtlindring (smärtlindring) och måste användas med andra medel. Bensodiazepiner kan användas för sedering före eller efter operation och kan användas för att inducera och upprätthålla allmän anestesi. När bensodiazepiner används för att inducera generell anestesi, föredras midazolam. Bensodiazepiner används också för sedering under procedurer som inte kräver generell anestesi. Liksom barbiturater har bensodiazepiner inga smärtstillande egenskaper., Propofol är en av de vanligaste intravenösa läkemedlen som används för att inducera och upprätthålla generell anestesi. Det kan också användas för sedering under procedurer eller i ICU. Liksom de andra agenterna som nämns ovan gör det patienterna medvetslösa utan att producera smärtlindring. På grund av dess gynnsamma fysiologiska effekter har ”etomidat främst använts hos sjuka patienter”. Ketamin används sällan i anestesi på grund av de obehagliga upplevelser som ibland uppstår vid uppkomsten av anestesi, som inkluderar ”levande drömmar, extrakorporeala erfarenheter och illusioner.,”Men som etomidat används det ofta i nödsituationer och med sjuka patienter eftersom det ger färre negativa fysiologiska effekter. Till skillnad från de tidigare nämnda intravenösa anestesimedicinerna producerar ketamin djup smärtlindring, även i doser lägre än de som inducerar generell anestesi. Även till skillnad från de andra anestesimedel i detta avsnitt, patienter som får ketamin ensam verkar vara i ett kataleptiskt tillstånd, till skillnad från andra tillstånd av anestesi som liknar normal sömn., Ketamin-bedövade patienter har djup analgesi men håller ögonen öppna och upprätthåller många reflexer.